Föräldraskapandet

Vi vill att våra barn ska vara snälla. Vi vill att de ska vara modiga och självständiga. Våga hitta sin egen väg. Vi vill att de ska städa och plocka undan. Att de ska läsa och gilla att idrotta eller kanske till och med spela instrument. Vi vill att de ska göra sina läxor och inte sitta framför datorn eller padda. Vi vill att de ska uppföra sig och ha många vänner.

Listan kan göras lång, men det förblir bara en önskelista om inte vi gör vårt jobb. Visst, de kommer att hitta sina intressen och bli bra på sin grej, men vill vi något mer så måste även vi göra jobbet. Vi måste visa dem. Vi måste bana väg för dem.

Vill vi att det ska bli mer än en önskelista måste vi själva vara snälla, modiga och självständiga. Vi måste visa dem hur vi har hittat vår väg i en ständigt förvirrande och föränderlig värld. Vi måste städa, läsa, idrotta och spela instrument. Vi måste lägga ifrån oss telefonen och göra det vi ska – vara närvarande föräldrar. Vi måste uppföra oss och omge oss med våra vänner.

Det är kanske det svåraste som finns: att leva som vi lär. Men barn gör som vi gör, inte som vi säger. För ord är bara ord. Ord är för lätta att uttala, och vill vi få tyngd bakom dem måste vi också leva efter dem. Det är när vi gör det vi säger som vi visar våra barn att det är möjligt, att det är viktigt för oss. Det är då vi visar dem hur det går till.