Föräldraskapandet

“Men sluta äta snö!”

“Du behöver ha byxor på dig, det är alldeles för kallt för shorts.”

“Ät dina grönsaker också.”

Ibland känns allt som en kamp. Vi vill en sak och våra barn vill den totala motsatsen. Allt slutar i tjat, bråk och maktkamp om vem som ska bestämma. Detta hör till. Trygga barn utmanar gränserna som är satta. Det är träning i social förmåga. Vad får de och vad får de inte göra? När ska vi reagera?

Till viss del måste vi alltså lära oss att leva med att de inte vill lyssna, lära oss att det är svårt att får de att göra som vi vill. Men det finns andra vägar vi kan gå om vi inte orkar med den ständiga kampen.

En annan väg är att vi faktiskt inte behöver lägga oss i allt som det våra barn gör. Så länge det inte är någon uppenbar risk att de eller andra skadas, så har vi ju alltid möjligheten att inte ha en åsikt om vad våra barn håller på med. För mycket av tjatet och bråken är rotade inom oss. Det är vi som tycker att våra barn ska bete sig på andra sätt och det är vi som fixar saker som redan fungerar. Det finns i vårt huvud, inte i deras. Det är vi som väljer att vända på t-shirtar som kommit in och ut. Vi kan välja annorlunda. Det är vi som väljer att ta fighten om vantarna eller grönsakerna. Vi kan välja annorlunda, för ibland kan vi bara välja att låta det vara som det är. Vi kommer lära oss något av det och det kommer även dem.

Så nästa gång vi känner den där känslan att allt bara är en kamp, att det bara är motstånd i varje sak vi ska göra tillsammans med våra barn, så behöver vi fråga oss själva om vi behöver ha en åsikt, lägga oss i, denna gång. Om svaret är nej, så låt det bara vara.