Föräldraskapandet

Vi går hela dagen och är glada. Småsnackar med personer som vi knappt känner. Har överseende med kollegor som kommer för sent eller som kanske inte har förberett sig inför mötet. Kanske behöver vi lösa andras problem eller lyssna på historier som inte alls intresserar oss. Det är inte konstigt att vi är trötta när vi kommer hem. Inte konstigt att vi tappar tålamodet när våra barn vill stanna kvar ute i en snöhög eller hoppa i soffan eller inte borsta tänderna.

Det är inte konstigt att vårt tålamod tryter, för vi har ju bara så mycket. Vi vet alla att måttet till slut kommer att vara rågat och att tålamodet kommer brista. Den stora frågan är varför vi så ofta låter det ske mot våra barn, varför vi har så lite tålamod med just dem och inte alla andra.

För vi beter oss ju helt annorlunda mot våra barn än mot andra i vår omgivning. Vi ställer oss inte och tjatar eller skriker på kollegan som glömt plocka undan efter sig. Vi säger sällan nej till vänner eller folk på jobbet så som vi säger nej till våra barn när de behöver vår hjälp.

Ibland glömmer vi att våra barn är människor med samma utmaningar som alla andra. Det är jobbigt att lära sig nya saker. Det tar emot att göra saker som inte är roliga. Ibland blir vi bara översköljda av våra känslor på ett sätt som vi har svårt att hantera. Så är det för oss, så är det för dem, så är det för alla. Istället för att beskylla våra barn för detta, behöver vi ge dem lika mycket, om inte mer, tålamod än vi ger alla andra. De har ju faktiskt inte hunnit lära sig hantera allt detta än. Och de är våra barn. Vi vill ju egentligen att de alltid ska komma till oss för hjälp. Då måste vi också visa att de är välkomna att komma även fast de gjort fel, även fast det är jobbigt för dem.

Så det är dags att vi ger våra barn det tålamodet som de förtjänar, som de behöver. Ibland måste vi påminna oss om att allt inte är lika självklart för dem, att de behöver lära sig och att vi behöver ge dem det utrymmet. Vi behöver också lära oss att spara på vårt tålamod till kvällen, till när vi spenderar tid med våra barn. Allt för att de ska bygga sitt tålamod. För att de ska vilja komma till oss även senare i livet, inte för att de måste utan för att de vill.