Föräldraskapandet

Som föräldrar behöver vi vara starka. Vi behöver vara starka mentalt och starka fysiskt. Vi behöver ha tålamod när våra barn inte orkar och kunna frammana energi när den tryter inom oss, de där regniga eftermiddagarna i november. För att barnen måste komma hem. De behöver få något att äta. Läxor behöver göras och tänderna måste borstas. För detta behöver vi orka ta striderna, inte för att vi vill utan för att det är detta som är vår uppgift, vårt jobb.

För att kunna ta hand om våra barn, behöver vi ta hand om oss själva. Detta gör vi genom att äta bra, sova, ta ansvar för våra relationer och genom träning. Det är inte alltid lätt att dra på sig löpskorna eller ta fram den där kettlebellen efter en hel dag på jobbet, en kämpig hämtning på förskolan, bråk vid matbordet och barn som aldrig vill sova. Men vi gör det inte för att det är lätt. Vi gör det för att vi måste, för att vi vill visa för oss själva att vi klarar av det och orkar göra det vi borde även fast det är jobbigt.

Den grekiska filosofen Seneca har sagt att vi behöver behandla kroppen med disciplin, för att den inte ska bli olydig mot sinnet. För det finns något med den fysiska aktiviteten som inte bara gör oss kroppsligt starkare. Den visar oss var våra gränser går och med tid och kontinuitet att dessa gränser kan flyttas på oanade sätt.

För vi blir inte bara starkare av träning, den gör oss också bättre på att gräva fram den där energin som krävs för att ta sig ut. Varje träningspass är därför inte bara ett pass som stärker konditionen eller dina muskler, det är också en träning i att alstra energi. En förmåga som vi som föräldrar behöver. Men istället för att vi tränar upp denna förmåga under energifattiga och halvstressiga förskolehämtningar så kan vi göra det själva när våra barn sover eller på en lunchrast eller direkt på morgonen.

Så, det är dags att ge sig ut i löpspåret eller på en promenad eller svinga en kettlebell, inte bara för att vi vill bli starkare och få bättre kondition, utan också av omsorg för våra barn.