Föräldraskapandet

-Men åhh… inte kyckling! Det är äckligt! -Mat är inte äckligt och du gillar detta. Förra gången sa du att det var supergott. -Men kyckling är så äckligt!

Vad barn äter eller inte äter kan ibland kännas som en hel vetenskap. Ibland äter de allt som serveras. Ibland ingenting. Ibland kan vi ha frågat förskolan om receptet, följt det till punkt och prickar, för att det ändå inte blir bra. Och ibland är vi världens bästa på att laga mat.

Det finns mängder av saker som detta beror på från att barn är extra hungriga i vissa utvecklingsperioder, att de ibland kan vara känsliga för vissa smaker och konsistenser eller att det handlar om makt, att barn vill få en ökad bestämmanderätt. Oavsett vad orsaken är så kan det bli en källa för frustration och konflikt, både för barnen och oss. Att se till att våra barn äter är ju kanske den viktigaste uppgiften vi har som förälder. Kommer då frustration och konflikt in i bilden, är det lätt att det blir en ond spiral, där det handlar mindre om maten och mer om att frustrationen skapar mer frustration.

För att minska stress, frustration och oro och istället skapa förtroende och goda relationer så har dietisten Ellyn Satter arbetat fram en ansvarsfördelning kring matvanor som föräldrar och barn kan förhålla sig till.

Ansvarsfördelning för goda matvanor Förälderns ansvar: Bestämmer vad som serveras, när det serveras och var det serveras (till exempel vid köksbordet). Barnets ansvar: Bestämmer om de vill äta av det som bjuds och hur mycket de vill äta.

Ansvarsfördelningen ger oss som föräldrar och våra barn tydliga roller kring mat och matvanor, som vi kan hålla oss till för att inte hamna i några dåliga spiraler. Det gäller bara att hålla i, hålla ut. Barnen kommer att äta när de är hungriga, men det hjälper naturligtvis att alltid ställa fram något litet vi vet att de kommer att äta.