Föräldraskapandet

Våra barn är goda på insidan. Visst kan de hitta på hyss och visst kan det kännas som att de gör saker bara för att jävlas med oss. Men i grunden vet vi att de är goda, att de gör sitt bästa för att navigera denna värld. Vi vet det, inte bara när de kryper upp i vår famn eller när vi ser glöden i deras ögon då de vill berätta något för oss. Vi vet det också efter att sammanbrottet eller bråket har lagt sig och kvar finns ett lite barn som känner sig förvirrat och ibland missförstått.

Med vetskapen om att våra barn är goda, att de inte bara jävlas med oss bara för att, kan vi handla och tolka våra barns handlingar genom denna lins. För om de är goda så förtjänar de också den mest generösa tolkningen vi kan ge dem. Det betyder inte att de gjort rätt eller att vi inte ska prata med dem om vad de gjort fel, men sättet vi pratar med dem om skiftar och det gör även innehållet.

Helt plötsligt kan den där jobbiga lämningen på förskolan bli en signal för att “du lämnar mig här, jag är inte redo för det”, trotset kring middagsbordet kan vara ett uttryck för maktlösheten (och hungern) barn kan känna kring middagstider och det där storbråket innan läggning kan vara tröttheten som slagit till tidigare än vi trott. För detta hjälper inte tjat. För detta hjälper inte att sätta hårt mot hårt. Det som hjälper är att se ditt barn och dess känslor.

Vi alla känner en massa känslor och ibland har vi svårt att navigera och hantera dem, speciellt när vi som barn inte har så mycket erfarenhet att känna en viss typ av känsla. Att då erkänna att den finns där och sedan försöka hjälpa barnet hantera känslorna för att nå trygghet är ett sätt framåt. Ett sätt är att sätta ord på känslan – “jag vet att det kan kännas tokigt i magen att bli lämnad på förskolan. Ska vi gå tillsammans till Nikolas prata med honom om att det är kämpigt idag”. Ett annat sätt, som vid tröttheten på kvällen, kan vara att ledsaga barnet genom en tydlig rutin.

Så även om det ibland kan kännas som att vi har små monster som bara vill pina oss så vet vi att de är goda på insidan. Och denna godhet förtjänar en generös tolkning, det är vi som föräldrar, skyldiga våra barn.