Det är vårt problem!
Bråk. Tjat. Trots. Konflikter. Sura miner. Skrik. Vi har genomlevt det mesta med våra barn och vi kommer fortsätta att göra det. Det är en del av vår relation, en del av att vara förälder.
När vi är mitt uppe i det så känns det som att allt är deras fel. Men de är tre år eller fem eller nio eller 13 år. Hur hade våra femåriga jag sett på samma situation? Jo, vi hade gjort precis på samma sätt då, som vi gör nu. Vi hade lagt skulden hos någon annan, våra föräldrar. Skillnaden är att vi nu är de vuxna och att det är vi som behöver ta ansvar. Vi måste hitta vägarna framåt. Det är vårt jobb att lirka oss ur situationen så att både vi och våra barn kommer till en bättre plats. En plats där vi kan börja jobba tillsammans igen.
Även om de kan ha gjort något som vi reagerade på så är detta vårt problem som vi måste hitta en lösning på. Problemet ligger inte hos dem. För våra barn är receptiva. De plockar upp vår sinnesstämning, så när vi går upp i varv så gör även de det. När vi blir arga över någonting som de har gjort så är det vi som skapar konflikten. När vi blir arga på dem så eskaleras konflikten och blir till någonting som den inte var innan vi blev arga. För det är vi som är vuxna, de som är barn. Det är vi som ska kunna reglera våra känslor, inte dem. Vårt jobb är att hjälpa dem att lära sig att känslor inte är farliga, att känslor går att hantera. Det är det som vuxna gör.
Så nästa gång vi har en konflikt med våra barn, när de skriker, är sura eller kanske retas, så är det dags för oss att ta ansvar, göra det vi ska. Det kan kännas jobbigt, det kan kännas som att allt är deras fel. Det är okej! Men även om vi tycker att det är deras fel så måste vi komma ihåg att det är vårt problem att lösa, att det är vi som måste leda oss alla framåt. För detta är vår möjlighet att göra det vi ska, att vara den förälder som de behöver.