Föräldraskapandet

Varje dag. Vi vaknar, går upp, gör oss i ordning, ser till att barnen kommer upp, äter kanske frukost. Sedan borstar vi tänderna och vi är iväg. Detta mönster, denna repetitiva, återkommande, upprepande dag blir som en rytm som söver oss. Som får oss att känna att tiden som går så snabbt nästan står still.

Vi kommer ihåg det där svartgröna bajset som bara nyfödda bebisar har, eller alla blöjor vi bytt. Det var som igår, men det var rätt länge sedan nu. Vi minns den där första dagen på förskolan eller skolan, det var ju nästan som igår men det börjar bli rätt länge sedan nu. Eller när vi fortfarande sov ihop. Eller när julklapparna byttes från leksaker till kläder eller prylar. När vi är mitt upp i det så känns det som att allt kommer att vara för evigt. Att det nästan inte finns något slut. Men det gör det, tidigare än vi tror.

Så nästa gång vi befinner oss där, när allt bara känns som ett ekorrhjul som bara går runt, runt, runt. När det känns som att det aldrig kommer att ta slut. Då behöver vi ta ett djupt andetag, samla oss för att göra det vi ska och tänka på att inget varar för evigt. Att det som just nu känns som en evighet, kommer försvinna lika snabbt som det kom. Förhoppningsvis kan det hjälpa oss att stanna i nuet, för nuet, det är snart över.