Det är okej att ha tråkigt!
“Mamma, jag har tråkigt!”
“Pappa, vad ska vi göra?”
“Det finns inget att göra!”
Ibland är det jobbigt. Våra barn tycker att det är tråkigt, att de inte har något att göra, även om rummet är fyllt med saker. Det är okej. Det är inte farligt för dem att ha tråkigt och det är inte vår uppgift att underhålla våra barn eller få dem att ha kul.
Naturligtvis behöver vi vara lyhörda och förstående. Vi behöver se dem i sina olika känslotillstånd. Ge dem bekräftelse på att vi ser att de har tråkigt och att det är okej. Ingenting farligt har någonsin hänt när någon har tråkigt (även om det ibland kan fungera som en varningsklocka på att våra barn behöver byta miljö för att kunna göra sig av med energin som finns i kroppen). Vi ska dock inte lösa deras problem för dem. De vet mycket väl att det finns massa leksaker på rummet eller att böckerna står i bokhyllan. De vet också att de gärna får hjälpa oss med det vi håller på med. Vi behöver inte påminna dem om det utan de är fullt kapabla till lek och spring, hyss och upptåg. Om vi låter dem ha tråkigt kommer de hitta sätt att ha kul, att utmana sig själva.
Utöver att vara lyhörda behöver vi också ge våra barn trygghet. Inte som att vi ska ta bort allt som är riskfullt, allt som är kul. De måste få ta risker och misslyckas, ibland slå sig. Det är ingen fara. Vi behöver istället skapa trygga miljöer där våra barn kan växa, där de får ta risker och utvecklas. Och ibland innebär det att de måste få ha tråkigt. Det är okej att ha miljöer som är tråkiga, för ur dessa formas initiativförmåga och kreativitet. De låter barnen gå från att vara passiva mottagare av kul till aktiva skapare av egna roligheter.
Så nästa gång barnen vill att vi ska lösa deras problem med att de har tråkigt, så gör vi vårt jobb, vi bekräftar deras känsla och säger att det är okej, att de är kapabla att hitta på något roligt och att vi gärna hänger på. Det är ett föräldraskap som får våra barn att ha kul på riktigt.