Föräldraskapandet

Alla väljer ju inte att bli föräldrar till sina barn. Vissa ignorerar, vissa är aggressiva och vissa är till och med fysiska. Men som vi tidigare har sagt så är det aldrig för sent att reparera, att välja att bli den föräldern du skulle ha blivit. Det kommer bara ta längre tid och kräva mer kraft.

Édouard Louis skriver vackert om detta i sin bok Vem dödade min far. Att välja att till slut bli en far till sin son. Att efter år av frånvaro, missbruk och våld reparera sin relation. Han skriver:

“Vi har talats vid, länge, vi har förklarat oss för varandra, jag har klandrat den du var under min barndom, för din hårdhet, din tystnad, uppträdanden som jag nyss har beskrivit, och du har lyssnat på mig. Och jag har lyssnat på dig. Du som hela ditt liv har upprepat att Frankrikes problem beror på utlänningarna och de homosexuella, du ber mig berätta för dig om mannen jag älskar. Du köper det jag skriver, du ger bort dem till folk du känner. Du förändras nästan över en natt, en vän till mig säger att det är barnen som påverkar sina föräldrar och inte tvärt om.”

Det är aldrig för sent, men det kräver handling. Genom handling, genom omsorg blir vi någon annan. En förälder.