Föräldraskapandet

De vill inte klä på sig, inte borsta tänderna. Att gå på toaletten innan vi ska ge oss iväg kan vara ett Everest i sig självt. Och just när vi ska gå, så börjar de leka en ny lek eller drar fram hela utklädningslådan.

Men stopp! Vi kan också vända på perspektivet och se allt detta störiga från barnens blick på det vi vuxna vill göra eller vill få gjort. Då är det vi föräldrar som är de störiga.

Vi stör barnen mitt uppe i deras lek, för nu är det mat. Vi stör deras kreativa pyssel och kräver att de istället ska klä på sig. Vi stör deras mysiga lässtund för att det är dags att sova. När vi tränger oss på med allt som är viktigt för oss, allt vi tycker är viktigt för dem, så är det faktiskt vi som stör. För vi tar oss ju ofta rätten att sätta tempot, att låta vårt schema styra även barnen.

Vissa saker är naturligtvis viktiga. Att få mat i magen innan vi alla bryter ihop och att gå upp ur vattnet eller in från snöhögen när läpparna är knallblå är viktigt. Men handen på hjärtat, hur många gånger stör vi inte våra barn varje dag med saker som kan vänta eller saker som är totalt oviktiga?