Föräldraskapandet

Vi kommer att misslyckas som föräldrar. Vissa dagar kommer vi vakna upp och vara sura och griniga. Vi kommer att tappa tålamodet. Och efter en stressig dag på jobbet som tagit musten ur oss så är det förståeligt. Det är okej. Att misslyckas som förälder är ett öde som vi måste leva med och lära av.

Eftersom vi alla kommer att misslyckas så är det dock viktigt att vi tar ansvar för våra egna beteenden. När den där känslan av skuld kommer, oavsett om den sköljer över oss eller bara finns där långt bak i huvudet, så behöver vi tolka denna känsla på rätt sätt. Det är vår kropps sätt att meddela oss att det finns en möjlighet att stanna upp, sluta med det vi håller på med och reparera vår relation till våra barn. Den där känslan av skuld är en känsla som ansvarsfulla föräldrar agerar på.

Vi behöver andas för att samla oss och sedan sätta oss bredvid våra barn för att reparera relationen.

Förlåt för att pappa har varit på dåligt humör. Det är inte ditt fel, utan jag har varit trött idag och har haft svårt med mitt tålamod. Jag borde inte avbrutit din lek och inte blivit så arg när du inte ville städa upp dina grejer. Nästa gång jag är så här trött ska jag påminna mig själv om att inget blir bättre för att jag blir frustrerad och att vi ska hjälpas åt att plocka. Då går det ju mycket snabbare så då kan du också leka längre innan vi ska sova.

Nästa gång vi misslyckas, tappar tålamodet, blir arga, så måste vi förstå att detta är en del av föräldraskapet. Vi kommer alla göra det. Efter vi har insett detta gör vi vad vi måste. Vi tar ansvar för vårt beteende, för det är det som föräldrar gör.