Föräldraskapandet

Ibland är det svårt. Vi fastnar. De hoppar i sängen. Vi ber dem sluta. De springer runt i hela hemmet. Vi säger att det är dags att varva ner, försöker få dem att lugna sig. Men ju mer vi försöker desto mer uppspelta blir de. Till slut lyckas de. De har tryckt på tillräckligt många knappar för att vi ska tappa det.

Paus. Andas! Det är nu vi måste pausa. Säga till dem att du kommer stiga ut en stund för att andas och för att komma ifatt dig själv. Säg att du älskar dem. Sedan går du ut. Andas! Kom ihåg att du är en bra förälder. Om du vill så säg det till dig själv. (Jag är en bra förälder som har det svårt just nu.) Andas! Samla dig. Du vet att ingenting blir bättre av att du tappar det och blir arg. Andas!

Som vi har skrivit om så är våra barn goda på insidan, även om det inte alltid känns så. Detta gör att vi behöver ge dem en chans, ge dem den mest generösa tolkningen av situationen. Är det så att de är övertrötta eller nått ett utvecklingsstadie där de behöver testa gränser eller att det varit en ganska lugn dag idag så att de har överskottsenergi eller försöker de få vår uppmärksamhet? Vi vet egentligen svaret, vi behöver bara ge dem chansen – verkligen se varför de beter sig som de gör. För att kunna göra det så behöver vi kunna behålla lugnet. Vi behöver kunna vara på en plats där vi kan ge dem vår mest generösa tolkning.

Att vara barn (och ibland vuxen) är överväldigande. En värld som ständigt bombarderar dem med intryck. Känslor som är svåra att tolka och än svårare att sätta ord på. I allt detta behöver de oss. Vi behöver finnas där för stöd, vägledning och ibland bara en kram. Att då se sin trygga punkt bryta ihop eller tappa det, speciellt om det är på deras initiativ, är skrämmande, men det kommer att ske. Varje gång det sker behöver vi dock lära oss, försöka se det som en chans att förstå oss själva lite bättre. För vårt mål, målet med föräldraskapet måste vara att vi alltid ska kunna finnas där för våra barn.