Föräldraskapandet

De har så mycket för sig. De ska bygga kuddfort med alla kuddar som finns där hemma. Det är viktigt att såsen inte nuddar potatisen som absolut inte får ligga bland köttbullarna. De vill bygga legot på sitt sätt. Och smaka på allt från sand till rönnbär eller ledstängerna på bussen.

Mitt i allt detta känns det som att vårt vokabulär har reducerats till ett nej. Nej, dra inte sängkläderna genom hallen. Nej, men det spelar väl ingen roll om det kom sås på potatisen. Nej. Nej. Nej. Vi blir trötta på allt de hittar på, men framför allt blir vi trötta på oss själva och att höra alla dessa nej.

Men ibland borde vi välja en annan väg, för vad gör väl lite smutsiga lakan eller ett snett legobygge? Den romerska kejsaren och filosofen Marcus Aurelius menade just det – att vi alltid har ett val att välja annorlunda. Att vi inte alltid behöver säga nej. Han påminde sig själv om detta i sin dagbok Självbetraktelser:

“Du har alltid möjligheten att inte ha någon åsikt. Det finns inget behov av att hetsa upp sig eller oroa sin själ för saker du inte kan kontrollera. Dessa saker ber inte om att bli dömda av dig. Låt dem vara.”

För det är ju så att när vi tröttnat på vår egen röst, tröttnat på alla dessa ständiga nej till våra barns påhitt – de kommer alltid kunna hitta på nya saker och vi kommer kunna fortsätta att säga nej. Men det är inte så att de ber oss att döma dem, att säga nej. Ibland kan vi bara låta dem göra det de gör. Om inte annat, för vår egen sinnesfrids skull.