Mamma, jag har kissat på mig i sängen! Pappa är det morgon snart! Jag vill inte… Inga vantar! Bara gunga lite till!! Bää… Det är lök i köttfärssåsen.
Ibland vill man bara checka ut, ta en stund för sig själv. Du tänker tillbaka på åren utan barn när du fick sovmorgon, kunde titta på film hela dagen eller äta glass till middag. Du vill dit, du längtar tillbaka. Men det alternativet finns inte. Även om du vill så har du ett ansvar mot dina barn, mot dig själv som förälder. Tvättmaskin för tvättmaskin, frukost, lunch och middag, varje hämtning och lämning på förskolan, så behöver de oss.
Mycket av det vi pratar om här på denna blogg är att det inte längre är vi och våra behov som styr. Vi har barn nu och det är genom våra handlingar som vårt föräldraskap växer fram. Vi kan inte checka ut så som vi gjorde en gång i tiden. Fokus är på dem och deras behov. Det är så det måste vara. Vi måste pausa våra behov för att ta hand om deras.
Det är denna osjälviska handling som gör föräldraskapet både jobbigt och fantastiskt på samma gång. Att offra en del av oss själva för någon annan, våra barn, det tar emot men det är också djupt mänskligt. Det ger en speciellt mening till livet som är svår att hitta på andra sätt. Det är denna självuppoffring som gör oss till föräldrar.
Som förälder är du nästan dömd att göra fel. Energin kommer att tryta eller du kommer ta med dig den där dåliga dagen på jobbet. Det kommer komma stunder när känslorna tar överhand och du kommer göra det du sagt till dig själv att du inte skulle göra. Du kommer bryta mot de principer som du har satt upp i ditt föräldraskap.
Men som Dr Becky Kennedy skriver i Good inside så är det aldrig för sent. Det är aldrig för sent att reparera relationen som du har skadat. Att reparera handlar om att ta ansvar för sina egna handlingar och erkänna att ditt handlande skadat er relation. Om att genuint be om ursäkt. Att prata med ditt barn om varför du gjorde som du gjorde och beskriva vad du skulle ha gjort istället eller vad du kommer göra framöver.
Oavsett om du behöver reparera något som hände igår, en vecka sedan, en månad sedan eller 34 år sedan så är det inte för sent. Det kommer ta olika lång tid och kräva olika mycket engagemang, men det är inte för sent. För inuti oss alla finns det där lilla barnet som vill bli sett, som vill bli älskat och som vill veta att det inte var dennes fel.
Börja det nya året med ett äventyr! Få den där wow-känslan och se världen på ett lite annat sätt. På många sätt är äventyret meningen med livet. När jobbet, överlevnaden, inte har upptagit hela vår existens har vi gett oss ut för att upptäcka världen, nyfikna som vi är. Gett oss ut på ett äventyr!
Ett äventyr är att besöka en plats du aldrig har varit på, träffa någon du aldrig tidigare har mött och/eller göra något som du aldrig har gjort förut.
Det fina med att äventyra med våra barn är att det inte behöver vara något stort, spektakulärt, för att bli helt fantastiskt (det behöver det egentligen inte heller vara för oss vuxna). Det behöver inte vara ett Everest eller någon expedition till andra världsdelar. Genom barns ögon kan klättrandet i ett nytt träd eller att få tälja själv i skogen vara ögonöppnande. Det är därför äventyrandet med våra barn är så tillgängligt! Så, besök en ny stadsdel, ta det där utomhusbadet som alla pratar om, ge er ut i den där skogen som ni alltid passerar men aldrig besöker eller varför inte testa att göra en vulkan. Det viktigaste är att hänge sig åt något du och dina barn inte har gjort förut. Att testa något nytt!
Äventyret öppnar upp världen. Får oss att se saker på nya sätt. Inte för att säga att det alltid kommer vara lätt eller att det inte kommer att finnas motstånd. Det finns det alltid när vi gör saker som vi aldrig gjort förut. Men när det är över kommer ni vara nöjda, en känsla av att ni har åstadkommit något kommer att infinna sig. Det är därför vi ger oss ut på äventyr.